Nu när det är så himla lite tid kvar så blir man så himla övervänt. Det ända man har i tankarna är förlossningen och hur första mötet med sin bebis ska va. Det är så himla svårt att föreställa sig men jag vet att det ögonblicket som jag får hålla mitt egna barn i min famn kommer att vara perfekt.♥ För varje värk jag får hoppas jag bara på att det ska bli mer och kraftigare, hoppas varje minut på att det ska sätta igång. Börjar vara så himla övervänt och så fruktansvärt nyfiken på vad jag bär på. Hur framtiden kommer se ut. Vad det än blir, och hur det än blir så vet jag att detta är det bästa beslut som jag har gjort i mitt liv och att jag och Nicklas kommer att klara det tillsammans. Jag är så lycklig, och snart kommer pricken över iet. ♥